Vi går de sista kilometerna av vår vandring i duggregn. Himlen är grå och vi fryser om händerna. Grimskaften är tunga att hålla och så är våra steg. I oss finns ingen lust att fira. Vi vet att vi nu ska stanna. Stanna i ett hus. Och Toni och AuroraAlba ska stanna i ett stall. Vi är lite oroliga för dom. Vi vet att från och med nu kommer vi inte att vara tillsammans så som vi varit under vandringens sju månader. Tillsammans dag och natt, med spetsade öron för att förnimma varandras andning. Idag kommer fram till ett mål som för oss längre bort från varandra. Också från oss själva. Därför kan vi inte glädjas. Och nu, mer än någonsin, måste vi gå långsamt (som bror Gió säger). Under de här månaderna har vi träffat många människor som leende hälsat oss och önskat lycka till på färden. Vi har delat några timmar, en natt eller två. Vi har fått hö och tak över huvudet. Middagar, frukostar och många fina samtal. I sällskap av Toni och AuroraAlba har vi varje kväll knackat på en ny dörr och frågat om gästfrihet, om en plats för natten. Att fråga om hjälp eller erbjuda hjälp är två möjligheter för att öppna sig för dialog. Toni och AuroraAlba är två exceptionella "isbrytare" med en magisk kraft att få människor att spricka upp i leenden.
Ni är många som har hjälpt oss, alla vi frågat. Alla på olika sätt men var och en utifrån sina möjligheter. Det är tack vare allas hjälpsamhet och generositet som vi lyckats vandra hela vägen från Albiano Magra i Italien till Göteborg i Sverige.
Vi vill dela med oss av den här resan och berätta om vad vi sett, hört och upplevt. Vi ska finna ett sätt att göra det.
Nu en tanke till åsnorna, Toni och AuroraAlba, som inte hade bestämt sig för att göra den här vandringen men fick hänga med oss och trots allt genomfört den från början till slut utan tvekan.
De är nu gäster hos GHRK (Göteborgs Handikappridklubb) En förening som arbetat med hästar med fokus på funktionshindrade ryttare i över 28 år. Åsnorna har hage och stall och vi kommer att vara hos dem så ofta vi kan och gå långa promenader. Under vandringen har vi kunnat observera åsnornas sätt att leva, deras och vårt förhållande till tid. I den jämförelsen har vi upptäckt olikheter som givit oss perspektiv på våra vanor. Och vi vet nu att man kan komma långt även om man gör något mycket långsamt.
Under vandringen har vi planterat mer än 200 träd. Vi har lämnat ett träd till varje person som givit oss natthärbärge och på så vis flätat samman Network Arboreo. Dessa träd utgör nu Via Asina, "Åsnevägen" (Tack Emanule för namnförslaget vi fick när vi besökte Bidogno).
Via Asina är den första vägen som " ettögonblickjagärpåväg" har vandrat och kartlagt med hjälp av alla personer som är med i Network Arboreo. Via Asina går från Albiano Magra till Göteborg och viceversa. Man kan gå den till fots och följa träden.
Kram och trevliga promenader till er alla
Helena Carlo Toni och AuroraAlba
