söndag 28 augusti 2016

Utopia

Sommaren är nästan till ända
och de har vandrat på.
Genom Schweiz
och genom Tyskland.
Låter som en baggis
men vilka avstånd!
Allt medan jag har kryssat mellan
Sverige, Grekland, Finland och ön.
Att kryssa, åka emellan, eller att ständigt förflytta sig vidare
är ganska olika saker.
Ön har trots allt fått representera en form av vandring.
För att livet får en annan struktur.
Tanken får en annan riktning.
Myllret i vardagen tar en paus.
På ön går jag men kan också vara stilla.
Verkligen stilla.
Ön har det gemensamt med den stora vandringen
att de båda representerar något större.
Idéer och drömmar.
Känslan av ett möjligt liv.
Hoppet om ett bättre liv.
En vilja att både ta sig tillbaks till något urgammalt
och framåt mot något nytt och oprövat.